gastricbypassanna

Innan flytet för 2 månader sen.

Denna togs i helgen. - 23 kg.

Den 10 Oktober 2009 förlorade jag en vän. Trez hette hon. Hon satt i en bil med sin vän när någon bestämde sej för att skjuta. Ett skott träffade henne i huvudet och puff, hon va borta. Någon kände sej ha makten att kunna avsluta ett värdefullt liv. Hela situationen har varit fruktansvärd. Att inte längre kunna prata med henne när hon står framför mej, att inte kunna skicka ett sms eller ringa för att få ett svar tillbaka. Jag träffar fortfarande hennes föräldrarr och syskon. Det bandet är starkare än nånsin men på bekostnad av Trez liv. Det är inte rättvist!

Idag väcks åtalet mot skytten, Peter Mangs. Rättegången planeras att börja om en vecka.. Idag blir alla förhör officiell handling. Nu kan vi läsa allt som sagts.. Jag har letat upp mängder av tidningsaktiklar som skriver. Men för er som inte kände Trez, det finns faktiskt en person bakom alla löpsedlar. Personen är min vän. Det gör ont, så ont. Jag sitter och minns tillbaka på när samtalet kom. När man föll ihop. När man ställde sej upp igen. När man skulle meddela vidare. När frågorna började strömma in... Frågor som det inte fanns svar på! Idag får vi svar, hoppas jag. Idag kanske man kan börja lägga allt bakom sej och blicka framåt och istället minnas allt bra och sluta fokusera på hur hon försvann. Vissa dagar är bra, andra är hemska.

Det finns så många saker som jag vill visa henne, berätta för henne. Hon hade varit så himla glad för min skull om hon fått veta att jag gjort operationen.

Idag ska jag umgås med en annan fin vän, Nilla. Hon finns där även fast jag är ett vrak ibland.

Jag äger inte ens en våg. Har funderat på att köpa en men det är liksom inget som hägrar. Måste dock ha köpt en tills dietisten ringer. De ringer i slutet på månaden och ska höra hur allt har gått sen jag kommit hem. Ska mäta omkretsen kring midjan och väga mej. Jag vet juh att det hänt massor så det är skönt.

Uppdaterar senare om jag hittat vägen till en våg.

Just nu längtar jag till sommaren. Musik, grillning, vin, sol, havet, sand.. Mmm, sommar :)

Om en stund ska jag till Antonia. Har inte träffat henne på läääääääänge.

Adjökens!

Jag har fina vänner som hjälper mej och ställer upp. Ibland kan jag äta mer, ibland mindre. Men jag mår bra och det är det viktigaste tycker jag. Vill vill inte ha massa pekpinnar och skit. Jag vet vad jag håller på med så snälla, sluta!!

Tror jag ska ta lite bilder idag och lägga upp.. Kanske man ser det bättre då :D

Adjökens!!

Jag är så lycklig. Helt sjukt. Jag kan gå och lägga mej med gott samvete och ett leende på läpparna! Ni skulle bara veta hur lycklig jag är.... <3

ADJÖÖÖÖÖ!

Folk har börjat kommentera vad jag äter, hur mycket och hur ofta. Till er: Back the fuck off!! En dag kommer jag inte bara le och prata bort det. Snart är sista droppen gjord och då kommer bombnedslaget.

Idag har jag och Antonia varit överallt känns det som. Fixat naglarna och ätit i stan. Det är så skönt att komma bort en stund och se annat än Borrby. Kom hem för en stund sen och tog en välbehövlig dusch.

Adjökens!!

Tänkte bara säga det :)

Adjökens!!

Kanske ska jag sluta på mina mediciner? Det är juh dom som bidrar med ökad aptit.

Man ska inte tro att denna operation är lätt. Man måste verkligen ändra på hela sin livstil. Det där med att äta 1 gång per dag funkar inte. Man ska äta 7 gånger !!! Pratade med fina Åsa igår, som opererades samma dag som mej. Hon äter sina 7 mål om dagen, tar god tid på sej. Varför kan inte jag vara lika duktg? Jag kämpar verkligen. Bestämde mej för en nystart idag och sitter här med min nyponsoppa och ska tvinga i mej alla 7 mål. 2 dl per mål är det tänkt. Jag måste!

Nä. Anna, skärpning!!!!

Adjökens!

Maten går bra. Jag äter vanlig mat igen, mjuk mat. Har inte ont och har inte fått fler dumpningar så jag är nöjd!

Nu ska jag göra mej klar för att åka till stan.

Adjökens!!

Dumpade på aprikoskräm. Tänkte att jag skulle fixa den eftersom jag fixade jordgubbskräm, men ack. Spenderade flera timmar på toaletten inatt. Jag vill aldrig mer på en dumpning men det vet jag att jag kommer få. Jag måste juh äta. Allt kommer jag inte klara av.

Men annars mår jag jättebra. Jag är fortfarande nöjd med mitt beslut så alla ni som snackar skit bakom min rygg kan dra dit pepparn växer. Jag behöver inte er. De uppmuntrande ord jag får av min familj och mina vänner räcker en livstid.

Jag är fortfarande tömd på energi efter natten så nu stänger jag ner datorn.

Adjöken!

Igår skulle jag hämta ut medicinerna men det visade sej att apoteket i Borrby inte hade allt hemma. De fattades mina smärtstillande och sprutorna. Igår kunde jag bara ta alvedonen och det kändes kan jag säga. Inatt trodde jag att jag skulle dö. Låg i sängen och bara grät så ont jag hade. Visste inte om jag skulle ringa någon som kunde komma och sitta med mej men vem har lust att gå ut kl 2 på natten? Det var inte alls kul. Det var inte kul heller att se att man var tvungen att vänta till kl 8 för att få ta nästa dos alvedon. Idag efter lunch ska medicinerna komma in så då lär jag springa bort :p Har en del vänner som hört av sej och sagt att de har Citodon ifall det skulle bli rent urjävligt men får inte lov att ta dom :( Mög! Men men...

Idag tänkte jag gå bort till Nilla. Deras lille påg påg blir 1 år idag. Vart har detta året tagit vägen? Jag tyckte att det var alldeles nyss som de kom hem från sjukhuset och jag höll den lille skrutten. Han är stor nu. Han tränar på att gå hela tiden. Snart kommer han att springa! På Lördag är det kalas. Då ska han få massa presenter :D

Aja... Har inte mer att berätta.

Adjökens!